Livets mening?

423136-38

Christine Feldt, Ville bara skriva några sista ord.. Ritade precis en bild. Satt och tänkte och tänkte, det ända jag fick fram var ett blödande hjärta som jag har skapat själv.. Ville bara säga att jag ångrar inte en endaste dag med dig som jag fick uppleva, du är och var verkligen det bästa som någonsin kunde hända mig. Du fick mig att se nytt på livet, glädje med dig, men allting har ett slut, men du är verkligen den finaste kvinna som går på denna jord, men vi var väl inte skapta för varandra.. :(.. Jag saknar och älskar dig redan, och kommer alltid att göra.. Kom ihåg mig som en hjälte som försökte fixa ett bra liv med dig men som tabbade sig totalt.. försök iaf se på våra glada dagar där vi lärde oss från varandra.. Där vi gav varandra kärlek och massa annat. Dagarna i småland och massa annat kommer att vara ett stort minne för mig, att åka dit utan dig helt plötsligt, kommer det verkligen att gå?, Kommer jag verkligen kunna stå på egna ben nu utan en flickvän som dig, nej ingen kan ta din plats, aldrig någonsin. Behöver du prata någon dag är det bara att ringa hur svårt det än kan vara. men jag vill alltid på något sätt höra din röst, i drömmarna eller i verkligheten. Vill alltid veta hur du mår vad du gör om någon är taskig, eller snäll eller helt underbar mot dig. Sitter nu hemma i lägenheten och inser verkligen hur tomt det är utan dig och dina tips på hur man kan fixa lite här och var.. Tuborg och Bealy hälsar till sin mamma, som de hoppas på att få se och känna någon gång igen.. Allt är svårt.. jätte svårt, men vill bara försvinna, försvinna och sen komma tillbaks igen.. Men du ska verkligen veta att du är det finaste som hänt mig. Dagen vi träffades där på busshållsplatsen, mitt hjärta slog 250.000 frivolter som jag har sagt innan.. Christine Feldt, min stora trelleborgs kärlek, lova mig att ta hand om dig, händer något dig går min värld under..Förlåt att jag skriver allt detta, men har ingen att dela med mig av det till.. jag har förlorat en riktigt stor del av mitt liv, dagen vi (för) förölova oss, vi lovade varandra evig kärlek, jag ska ge dig det, men just nu är allt bara ihop knutet som en boll, jag vill kunna trassla ut den någon dag. Sitter här och gråter, men jag kan inte göra något åt det..

Kom ihåg mig, jag glömmer dig aldrig någonsin, ALDRIG!
Dina varma kyssar som en gång mötte mina läppar..

Christine, Jag älskar dig. Idag imorgon och nästa dag och åren därefter.

423136-35
//Din Hjälte

Gråter mig sömnlös.. Vi som hade allt..

Kommentarer
Postat av: Christine

Grät när jag läste vad du skrivit... Vill inte leva utan dig..även om mycket skit hänt så älskar jag dig något grymt mycket!! det är som du skriver vi hade allt... Tror vi kan få tillbaka det om vi anstränger oss till tusen. Jag menar det verkar ju verkligen som både har enorm kärlek för varandra inte sant? varför välja att leva utan varandra om vi inte klarar det?... Älskar dig Niklas och tvingas jag leva utan dig så glömer jag dig aldrig det lovar jag dig min stora kärlek och även om vi inte blir tillsammans igen blir du inte av med mig.. Jag är här för att stanna på ett eller annat sätt. vi får börja med att umgås som vänner och se om känslorna tar över och börja på ny kula. Kyss /frun

2008-02-13 @ 23:17:10
URL: http://www.stiiinas.blogg.se

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0